.procrastination
My life is full of procrastination.
Och inte så mycket mer utöver det atm.
Uhuhu, så värdelöst.
Något av det vardagssorgligaste jag vet är när två personer är riktigt kära och tror att de kommer spendera resten av livet tillsammans, alla andra tror det med, och sen en dag så tar det bara plötsligt slut. Inte med bråk och brak, utan de kommer helt enkelt fram till att de inte längre passar ihop och kan bygga en framtid tillsammans. Och de bestämmer att de fortfarande ska vara vänner, för de tycker ju fortfarande om varandra, det är bara kärleken som har dött, men sen glider de ifrån varandra ändå. För de trivs som inte med tankarna på allt som inte längre finns och de inser att om de fortsätter så kommer de nog aldrig riktigt förlora hoppet om att hitta tillbaks. Fast de vet att de inte längre vill egentligen. Det är bara en längtan efter trygghet som spökar.
Det är så vardagssorgligt och mitt hjärta blöder lite varje gång det händer. Det händer runt mig hela tiden och jag vill inte att det ska hända oss. Om vi nån gång faktiskt slutar vara kära i varandra så vill jag vara en av dom som inte glider isär. En av dom som kan få behålla varandra i varandras liv utan att det gör för ont. För ont för att se på någon man älskat så mycket.
Ska kurera min sorg med fina kärleksfilmer, té och äpple och därmed fortsätta skjuta upp arbetena i samhäll och engelska som egentligen skulle ha varit klara idag. Uuuh...
Och inte så mycket mer utöver det atm.
Uhuhu, så värdelöst.

Något av det vardagssorgligaste jag vet är när två personer är riktigt kära och tror att de kommer spendera resten av livet tillsammans, alla andra tror det med, och sen en dag så tar det bara plötsligt slut. Inte med bråk och brak, utan de kommer helt enkelt fram till att de inte längre passar ihop och kan bygga en framtid tillsammans. Och de bestämmer att de fortfarande ska vara vänner, för de tycker ju fortfarande om varandra, det är bara kärleken som har dött, men sen glider de ifrån varandra ändå. För de trivs som inte med tankarna på allt som inte längre finns och de inser att om de fortsätter så kommer de nog aldrig riktigt förlora hoppet om att hitta tillbaks. Fast de vet att de inte längre vill egentligen. Det är bara en längtan efter trygghet som spökar.
Det är så vardagssorgligt och mitt hjärta blöder lite varje gång det händer. Det händer runt mig hela tiden och jag vill inte att det ska hända oss. Om vi nån gång faktiskt slutar vara kära i varandra så vill jag vara en av dom som inte glider isär. En av dom som kan få behålla varandra i varandras liv utan att det gör för ont. För ont för att se på någon man älskat så mycket.
Ska kurera min sorg med fina kärleksfilmer, té och äpple och därmed fortsätta skjuta upp arbetena i samhäll och engelska som egentligen skulle ha varit klara idag. Uuuh...
.som en jojjo
Precis så är mitt humör nuförtiden. Ena dagen är jag glad, harmonisk och allmänt pepp på livet, nästa ligger jag hemma och gråter över att livet känns så fruktansvärt meningslöst, avsaknaden av motivation och saknaden av finaste..
Vet inte vad jag ska göra åt det här, klarar inte av den konstanta påfrestningen av obalansen i mitt humör.
Vet inte vad jag ska göra åt det här, klarar inte av den konstanta påfrestningen av obalansen i mitt humör.
words
"As we grow up we learn that the one person that was never supposed to let us down probably will. You'll have your heart broken and you'll break others hearts. You'll fight with your best friend or maybe even fall in love with them, and you'll forget that time is flying by. Life comes with no guarantees, no time outs, no second chances. You just have to live your life to the fullest, tell someone what they mean to you and tell someone off. Speak out, be sincere and say it with conviction. And never forget where you came from, because when you do, it's a long run home."
Tystnad
Varför?
Varför kan jag inte få uppleva tystnad här hemma?
De håller hela tiden på och skäller ut mig. För vad? För att jag är mig själv. För att jag inte är "normal". För att de har en så jävla skev verklighetsuppfattning och värderingar. Vill gråta livet ur mig. Orkar inte med allt.
Låser dörren och sätter på deathcore på högsta volym.
Försöker stänga ute alla ord.
Gömmer mig under täcket och håller för öronen.
Ignorera kaoset.